gallerigavelin

Den 5 november var jag på en föreläsning i Eskilstuna .Det var Kenth Svartberg, doktor i etologi,som föreläste i relation människa och hund. Jag blev så inspirerad av hans otroliga kunskap och erfarenhet .
Att Kenth var så positiv och rolig gjorde inte saken sämre. Precis vad jag behöver!

Så nu när vi har  varit ut i skogen  försöker  jag tänka i nya banor, när det gäller samarbetet mellan mig och Hector .
Kenth har en väldigt bra modell angående samarbete, trygghet och bestämmande.
 En så enkel sak som att inte följa samma gamla invanda stigar utan gå rakt ut i skogen, har givit en helt annan följsamhet när Hector är lös.Nu måste han ha en helt annan uppsikt på mig när jag hela tiden kan ändra riktning.

Att gå fint lärde jag min hund på kurs med hjälp av godis, som jag höll i handen.Resultatet är att han tittar på handen om jag har något godis, då kan han gå fint men tröttar ganska fort. Nu kom jag på en variant som Kenth pratade om men som passar oss bättre. Jag lägger en godisbit på jackärmen vid armbågen,har armen vinklad .När Hector är uppmärksam på mig så kommer belöningen i form av att jag puttar ner godiset till honom.Han tycker det är roligare eftersom han inte vet när eller om det blir någon belöning, han ser inte godiset.Det blir en rolig överraskning. Resultatet blir att han går fint.